Möten och Nya Människor

Vi har precis passerat Midsommar-helgen, som för mig i år blev en blandning av nytt och gammalt.

år hade jag genom ”Meetup” -appen anmält mig till en Meetup med Helsingborg  Internationals på Midsommarafton – picknick på Sofiero Slott utanför stan.  Det var första gången jag skulle gå på en av deras Meetups, som annars alltid verkar krocka med aningen mitt jobb eller min träning.

Det kändes spännande. Träffa nya människor, många från utanför Sverige, vilket jag utav erfarenhet vet alltid blir bra och framför allt kul, för det är aldrig stelt med icke-svenskar.

Samtidigt så kände jag mig nervös. Just för att det var nya människor. Jag vet hur jag funkar, men det vet inte de.

Därför skulle jag få lägga band på mig själv, kliva in i min roll av en normal medelsvensson och spela, med betoning på spela, normal.  Detta är den kostym jag kliver i varje dag när jag ska till jobbet eller umgås med personer utanför min familj och min nära vänskapskrets.

Den person jag blir för att härda ut vardagen, för att passa in, för att inte utmärka mig, helt enkelt för att bli accepterad. Att gå in i en annan roll är tröttsamt och tar bort en bit av min livsglädje, men jag har lärt mig för länge sedan att i Landet lagom ska alla vara lika och följa mallen. Inte sticka ut åt varken ena eller andra hållet. Man ska smälta in.

Och att smälta in i mängden när du har ADHD, nä det funkar inte så jättebra. 

Nu råkar jag vara oerhört social av mig till skillnad från många andra med ADHD/ADD och gillar att umgås med folk så det är ju liksom bara att ta på sig Medelsvensson-kostymen varje gång och spela min roll. Och efter alla år så spelar jag den bra. Så bra att folk när jag långt om länge avslöjar att jag har ADHD, utbrister Nä, har du? Det märker man inte på dig. 

Tja, så har jag också spelat denna rollen i säkert 30 år. Jag är jäkligt trött på rollen och skulle gärna vilja vara mig själv för en vecka eller två emellanåt. Men av erfarenhet så vet jag att folk jäkligt snabbt drar sig undan från en om man inte uppträder som genomsnittet. Dock så passar jag väldigt bra in bland spanjorer eller amerikaner och där har jag inga problem att smälta in och bli accepterad.

Men hur som helst så tänkte jag nu att det nog inte anmäler sig så många svenskar som på Meetupen, så det kommer nog bli bra.

Vi var långt över 30 personer som var anmälda till picknicken och alla kom. Ungefär hälften var på plats kl 12 utanför huvudentrén till slottet sä vi bekantade oss lite med varandra först. Vi pratade lite om vart alla kommer ifrån, hur länge man har varit i Sverige, orsaken till att man har flyttat hit. Alla var här antingen för studier eller jobb. Det var amerikaner, tyskar, fransmän, italienare, en syrianska och många fler nationaliteter. När vi hade tagit plats bland de andra midsommarfirarna på den gräsyta där Midsommarfirandet utspelar sig så blev det en stor ring med mat och filtar.

Och det sköna var att det inte var stelt utan otvunget och avslappnat. Alla var nyfikna på varandra och snabbt satt jag och asgarvade med kvinnan från Syrien och småpratade med en tjej från Thailand och en från Peru. Vart eftersom det kom mer folk till vår ring så blev stämningen mer uppsluppen och jag kan säga att alla verkade ha en fantastisk stund, trots att endast en handfull av oss kände varandra sedan tidigare. Vi var bara tre svenskar där, men jag hade kul med dem med för de var ganska otvungna och öppenhjärtliga.

När en stor störskur (regn, vad ovanligt på Midsommarafton 😏) efter några timmar drog över oss så åkte jag hem. Jag kände hur trött och ofukuserad jag började bli och medan de andra drog till en pub på stan så åkte jag hem och la mig i soffan. Min gräns var nådd för hur social jag orkade vara. Jag spenderade sen eftermiddagen hemma planlöst släktforskande, för jag var helt utmattad och kunde inte forma en redig tanke i huvudet.

Som inte detta var nog så hade jag bokat in mig att visa en grupp tyska turister omkring i Helsingborg på lördag förmiddag. Jag är sedan lite över ett år tillbaka en Helsingborg Greeter, vilket innebär att folk som besöker stan kan boka en Greeter, vilken helt gratis (och utan ersättning) visar runt i stan efter intresse. Man kanske är intresserad utav historia, parker eller arkitektur eller till och shopping, och så anger man det vid sin bokning. Sen så blir man kontaktad utav en Geeter och bokar en visning. Vi ska inte konkurrera med turistguiderna, så detta är mer ett sätt att visa sina favoritplatser i stan. Jag bokade själv en Greeter när jag var i London i höstas och fick se stadsdelar som jag inte hade planerat in att se, och som visade sig vara riktigt sevärda.

Lördag morgon begav jag mig så ned till Norra Hamnen, där passagerarna från ett stort kryssningsfartyg höll på att anlända. Just Kryssninganlöpen är vi stolta över att få hit till Helsingborg, och i år är det 4 st stor kryssningsfartyg, med drygt 1000 passagerare vardera som lägger till här. Denna gången var merparten tyskar vilket passar perfekt eftersom tyska är ett av de språk jag behärskar bäst.

Jag hade stämt träff med 4 tyskar från Bonn, vilket i sig är den största grupp jag har visat runt. Jag blir nämligen lite ofokuserad och tappar lätt alla bollarna när jag ska fokusera och prata med flera personer på en gång, så jag försöker välja sällskap på max 3 personer om jag kan, så att det blir det hanterbart för mig. Men någonstans tror jag att ju mer man övar sig på större och större grupper ju bättre blir man på att prata inför en större grupp. Så med tiden kanske jag blir bättre på det med.

Denna grupp hade endast 1 1/2 timma på sig i land, så gav jag dem en förkortad tur på knappt en timma runt i centrala delarna av Helsingborg och gav dem gott om möjligheter att fotografera våra sevärdheter. Och det hela gick väldigt bra. Det var ganska blåsigt men solen sken och de verkade nöjda när vi sa adjö sedan på kajkanten. 

SEN så var jag helt dränerad på energi i ett par timmar och halvlåg i en trädgårdsstol på balkongen som en säck potatis. Först framåt kl 3 på eftermiddagen kände jag att jag orkade göra något igen, så då bytte jag kläder och gick ned till vattnet och tog en långpromenad utmed stranden. Kände mig mycket piggare sen och framför allt så bestämde jag mig för att bara lata mig under söndagen.  Det var jag väl värd, för som sagt, det är tröttsamt att aldrig riktigt kunna slappna av bland andra… 

Detta är en av mina svagheter, att inte våga vara mig själv till 100 % med alla människor jag möter. Det är en konst att spela en annan person, men man vill ju bli accepterad för den man är, dock så har jag inte kommit så långt i min utveckling att jag kan och vågar lägga den spelade rollen åt sidan, för det är en sån besvikelse när man möter det motsatta.

Nu ska jag lägga mig och fundera på hur man gör för att undvika spela en roll bland andra.

Tjilimg! 

Annonser