Flytt !!!

Jag står mitt i en flytt.

I går kom den dag jag väntat på i flera veckor, ja faktiskt i flera år. Dagen då jag skulle få nycklarna till nästa lägenhet i handen. I 9 år har jag väntat på denna flytt. Ända sedan andra veckan efter att jag flyttat ned hit till Helsingborg efter en hjärtekrossande separation från min dåvarande sambo. Min flytt ned till mitt älskade Skåne blev inte vad jag trott när jag klev innanför tröskeln till min nuvarande lägenhet och upptäckte att det låg ett tunt rökdis i lägenheten precis som inne på en pub förr i tiden, de utdragbara lådorna i garderoberna rasade bara jag tittade på dem och inbrotten i källaren avlöste varandra. Snart upptäckte jag att cigarett-röken kom från grannen under som bollmar inomhus utan en tanke på andra, garderoberna fick jag bara acceptera, och allt det lilla jag hade kvar i bohag efter separationen fick jag förvara uppe i lägenheten. Tårarna jag grät under de nästkommande 6 månaderna var inte bara över alla krossade drömmar, ett missfall, saknaden av min sambo utan också över alla brister min nya lägenhet uppvisade. De första två åren var hemska här, jag vantrivdes så otroligt mycket, och ändå anpassar jag mig så lätt till nya miljöer. Men den här lägenheten grävde ett stort hål av sorg inombords. Jag har gått på så otroligt många lägenhetsvisningar sedan dess för att få rätsida på min boendesituation. Med tiden har jag bott in mig i lägenheten och den har kommit att kännas som ett hem när jag fokuserade på de bra sakerna som ex att kvarteret är så otroligt grönt, fåglarna flockas i kvarteret, jag har nära till jobbet och att den rymliga klädkammaren kunde funka som en walk-in-closet så behövde jag inte använda garderoberna så mycket. Men under tiden fick jag och en stödkatt astma pga grannens innerökning,. Han kunde vi hitta ett nytt hem till, medans jag själv har fått öka i dos på astmamedicinen för att överleva situationen i lägenheten tills jag hittar en bättre lägenhet.

9 år tog det att hitta en bra välplanerad lägenhet med rätt hyra, i ett av mina önskeområden. 9 år tog det också för att samla ihop tillräckligt med poäng hos det kommunala hyresbolaget för att få lägenheten i ett av stadens mest attraktiva områden. Det var väldigt många 1000 poäng som den lägenheten slukade. Men det är värt det.  Jag längtar tills den dag jag kan andas som vanligt igen, utan trycket och tätheten i lungorna när jag drar ett djupt andetag. Jag längtar tills den dag jag kliver innanför dörren hemma och nikotinet inte följer mig från rum till rum, när luften hemma är fräsch och när det kan gå en vinter utan att man konstant måste ha korsdrag inomhus. Jag kommer sakna grönskan utanför mina fönster, de sagolikt vackra soluppgångarna jag bevittnar från mitt köksfönster om mornarna, mitt stora renoverade badrum, mitt rymliga sovrum med klädkammaren vägg i vägg och det mysiga vardagsrummet med fönster i två riktningar. 

Men nu är det dags för en ny fas i mitt liv.

IMG_20190427_171723
Lisa undrar om vi inte ska flytta nu. 😍😹

Och om 2 veckor går flyttlasset, äntligen! 

Jag tror att min omgivning också tänker; ÄNTLIGEN!

Precis som med allt annat jag går upp i och ser fram emot så har min iver och glädje över att äntligen kunma flytta till större, skvätt över åt alla håll sedan jag skrev på kontraktet. Verkligen alla i min omgivning har fått ta del av mina flyttplaner, hahaha. 

Rätt typiskt för mig när jag SUPEREXCITED över något. En del kan hålla tillbaka på sina känslor, men inte jag.

Det som gör mig så exalterad över flytten är att jag får 101 kvm att röra mig på mot dagens 66 kvm, att jag och katterna inte behöver vara i vägen för varandra precis hela tiden, att jag får ett extra rum som jag kan dra mig undan till för att få skriva i fred eller släktforska i lugn och ro utan att en katt står och skriker mig i örat. Jo, min nya lägenhet uppvisar små brister med. Men dessa ska jag kunna leva med då de mest inbegriper tråkiga tapeter och oldfashioned garderobs- och köksstommar, dvs platsbyggda saker från 60-talet (jag vill helst ta till släggan och riva ut dem, men förhoppningsvis så försvinner stommarna i den husrenovering som kommer starta om något år, tapeterna kommer i allafall att bytas då) . Förhoppningsvis upptäcker jag inget värre än detta när jag har flyttat in.

Iallafall så flyttar vi till ett av stans mest fina områden, med mängder av sekelskifteshus, historia som går tillbaka till 1700-talet och med bara 10 minuters promenad ned till havet så uppfylls äntligen en av mina största drömmar – att bo nära havet.

Kommer man från betongförorterna i Stockholm, så är det nämligen lyx att bo nära havet. Och det kommer bli många promenader utmed stranden om kvällarna och helgmornarna nu. YAY!!

 

 

Annonser

Lediga dagar är livet

Idag har jag ledigt. Skåne badar just nu i sol och sommarvärme sedan en vecka tillbaka.  Jag som är en sommarmänniska vill bara cykla ned till stranden och lägga mig i solen, vilket tråkigt nog inte hinns med i dagens planer. Egentligen är jag för trött för att göra något vettigt efter att ha jobbat hela påsken medan alla andra svenskar satt och vräkte i sig av påskmaten. Men varje ledig dag framöver är packad med saker som ska hinnas med, så jag har inget val. 

Tursamt nog vaknade jag två timmar innan mobil-larmet gick igång. Tog chansen att släktforska i sängen medan jag drack mitt morgonte i lugn och ro. Därefter gick jag upp till gymmet och det Core Soft pass jag hade anmält mig till. Core passen är superviktiga för mig efter jag hade diskbråck när jag var 27, och när helst schemaläggaren på jobbet ger mig en ledig torsdag så prioriterar jag gymmet framför allt annat.  Det är då Core Soft med min favorit instruktör hålls. Hennes pass är det enda där jag efteråt kommer gå i evig smärta i dagarna tre. Magmuskler, lår, ryggmuskler… allt gör ont efter hennes pass. Hennes pass är effektivt och så vill jag ha det, därför går jag gärna dit, även om jag får käka Ipren i två dagar efteråt.

Efter gymmet hade jag planerat en tur ut till vårt stora shoppingcentum VÄLA utanför stan. Jag undviker att åka dit alltsom oftast pga att det är för stimmigt och stort för att min ADHD ska fixa det någon längre stund. Men nu behövde jag handla inför min flytt och eftersom Jula passande nog har både flyttlådor, bubbelplast och ”pirra” så hade jag planerat in ett besök i butiken som jag som kvinna typ aldrig besöker. Att de har alla möjliga nyttigheter för ens boende upptäckte jag snabbt, till och med lampor och campingstolar gjorde att besöket drog ut lite på tiden, hihi. Hittade en ursnygg taklampa som skulle kunna passa över matbordet i mitt nya kök. Tog en bild av den och har mentalt lagt en påminnelse till mig själv att kolla på måndag om det finns ett uttag i taket i köket.

Sen skulle jag hem från Jula. Tänkte någonstans att det nog inte skulle vara nägra problem att få med pirra och 6 flyttlådor på bussen. Tills jag stod i gassande sol vid hållplatsen med flera andra och barnvagnarna fylldes på i kön. Vi skulle omöjligt få plats allihop på barnvagnsplatserna insåg jag ganska snart. Efter att ha velat i några minuter bestämde jag mig för att hem istället. Japp, det är bara jag som kan få för mig att gå  de 6 km hem till mig. Och det i denna värmen.  För mig finns det inga hinder för hur långt jag kan gå, jag kan lätt gå ett par mil på en dag om jag är på upptäckarhumör, men andra tycker jag är galen som inte skaffar mig en bil och kör runt. I mitt huvud är det mer latmans-fasoner än något annat, vi har ju fått två ben att gå med och kroppen mår bra av att röra på sig, så jag kommer aldrig sluta cykla eller gå.

Hem gick jag iallafall med pirran framför mig. Jag försvarade mig med att jag vräkt i mig påskgodis under påsken och nu gick bort allt det osunda. Trots att långpromenaden aldrig verkade ta slut, så var den nyttig, inte bara ur den fysiska aspekten, men också ur den själsliga aspekten. Jag har sällan tid att stanna upp och reflektera över saker, men nu gick jag och njöt av den svala vinden mot huden, de spirande gröna bladen på träden utmed vägen och de facto att jag är så lyckligt lottad att jag kan vara ute och gå en fin dag som denna. När ljudet från bilarna utmed vägen blev för påträngande (jag hade inte med hörlurarma till mobilen, dumt nog) övergick jag till att gå igenom min minituösa planering inför flytten.  Något jag gör flera gånger i veckan, bara för att se att den håller. Nu har jag formligen kastat i mig en pizza (jaag var utsvukten efter den promenaden) och legat en stund i solen på balkongen tillsammans med katterna. Jag borde resa mig upp och fortsätta med packningen, men jag tänker ligga kvar ytterligare en stund och njuta av livet. För vem vet vad som händer i morgon? (Förutom att jag ska jobba och gå på årets, och Sveriges, största AW på Helsingborgs Arena, som jag ser supermycket fram emot.)

 

See ya later…