Möten och Nya Människor

Vi har precis passerat Midsommar-helgen, som för mig i år blev en blandning av nytt och gammalt.

år hade jag genom ”Meetup” -appen anmält mig till en Meetup med Helsingborg  Internationals på Midsommarafton – picknick på Sofiero Slott utanför stan.  Det var första gången jag skulle gå på en av deras Meetups, som annars alltid verkar krocka med aningen mitt jobb eller min träning.

Det kändes spännande. Träffa nya människor, många från utanför Sverige, vilket jag utav erfarenhet vet alltid blir bra och framför allt kul, för det är aldrig stelt med icke-svenskar.

Samtidigt så kände jag mig nervös. Just för att det var nya människor. Jag vet hur jag funkar, men det vet inte de.

Därför skulle jag få lägga band på mig själv, kliva in i min roll av en normal medelsvensson och spela, med betoning på spela, normal.  Detta är den kostym jag kliver i varje dag när jag ska till jobbet eller umgås med personer utanför min familj och min nära vänskapskrets.

Den person jag blir för att härda ut vardagen, för att passa in, för att inte utmärka mig, helt enkelt för att bli accepterad. Att gå in i en annan roll är tröttsamt och tar bort en bit av min livsglädje, men jag har lärt mig för länge sedan att i Landet lagom ska alla vara lika och följa mallen. Inte sticka ut åt varken ena eller andra hållet. Man ska smälta in.

Och att smälta in i mängden när du har ADHD, nä det funkar inte så jättebra. 

Nu råkar jag vara oerhört social av mig till skillnad från många andra med ADHD/ADD och gillar att umgås med folk så det är ju liksom bara att ta på sig Medelsvensson-kostymen varje gång och spela min roll. Och efter alla år så spelar jag den bra. Så bra att folk när jag långt om länge avslöjar att jag har ADHD, utbrister Nä, har du? Det märker man inte på dig. 

Tja, så har jag också spelat denna rollen i säkert 30 år. Jag är jäkligt trött på rollen och skulle gärna vilja vara mig själv för en vecka eller två emellanåt. Men av erfarenhet så vet jag att folk jäkligt snabbt drar sig undan från en om man inte uppträder som genomsnittet. Dock så passar jag väldigt bra in bland spanjorer eller amerikaner och där har jag inga problem att smälta in och bli accepterad.

Men hur som helst så tänkte jag nu att det nog inte anmäler sig så många svenskar som på Meetupen, så det kommer nog bli bra.

Vi var långt över 30 personer som var anmälda till picknicken och alla kom. Ungefär hälften var på plats kl 12 utanför huvudentrén till slottet sä vi bekantade oss lite med varandra först. Vi pratade lite om vart alla kommer ifrån, hur länge man har varit i Sverige, orsaken till att man har flyttat hit. Alla var här antingen för studier eller jobb. Det var amerikaner, tyskar, fransmän, italienare, en syrianska och många fler nationaliteter. När vi hade tagit plats bland de andra midsommarfirarna på den gräsyta där Midsommarfirandet utspelar sig så blev det en stor ring med mat och filtar.

Och det sköna var att det inte var stelt utan otvunget och avslappnat. Alla var nyfikna på varandra och snabbt satt jag och asgarvade med kvinnan från Syrien och småpratade med en tjej från Thailand och en från Peru. Vart eftersom det kom mer folk till vår ring så blev stämningen mer uppsluppen och jag kan säga att alla verkade ha en fantastisk stund, trots att endast en handfull av oss kände varandra sedan tidigare. Vi var bara tre svenskar där, men jag hade kul med dem med för de var ganska otvungna och öppenhjärtliga.

När en stor störskur (regn, vad ovanligt på Midsommarafton 😏) efter några timmar drog över oss så åkte jag hem. Jag kände hur trött och ofukuserad jag började bli och medan de andra drog till en pub på stan så åkte jag hem och la mig i soffan. Min gräns var nådd för hur social jag orkade vara. Jag spenderade sen eftermiddagen hemma planlöst släktforskande, för jag var helt utmattad och kunde inte forma en redig tanke i huvudet.

Som inte detta var nog så hade jag bokat in mig att visa en grupp tyska turister omkring i Helsingborg på lördag förmiddag. Jag är sedan lite över ett år tillbaka en Helsingborg Greeter, vilket innebär att folk som besöker stan kan boka en Greeter, vilken helt gratis (och utan ersättning) visar runt i stan efter intresse. Man kanske är intresserad utav historia, parker eller arkitektur eller till och shopping, och så anger man det vid sin bokning. Sen så blir man kontaktad utav en Geeter och bokar en visning. Vi ska inte konkurrera med turistguiderna, så detta är mer ett sätt att visa sina favoritplatser i stan. Jag bokade själv en Greeter när jag var i London i höstas och fick se stadsdelar som jag inte hade planerat in att se, och som visade sig vara riktigt sevärda.

Lördag morgon begav jag mig så ned till Norra Hamnen, där passagerarna från ett stort kryssningsfartyg höll på att anlända. Just Kryssninganlöpen är vi stolta över att få hit till Helsingborg, och i år är det 4 st stor kryssningsfartyg, med drygt 1000 passagerare vardera som lägger till här. Denna gången var merparten tyskar vilket passar perfekt eftersom tyska är ett av de språk jag behärskar bäst.

Jag hade stämt träff med 4 tyskar från Bonn, vilket i sig är den största grupp jag har visat runt. Jag blir nämligen lite ofokuserad och tappar lätt alla bollarna när jag ska fokusera och prata med flera personer på en gång, så jag försöker välja sällskap på max 3 personer om jag kan, så att det blir det hanterbart för mig. Men någonstans tror jag att ju mer man övar sig på större och större grupper ju bättre blir man på att prata inför en större grupp. Så med tiden kanske jag blir bättre på det med.

Denna grupp hade endast 1 1/2 timma på sig i land, så gav jag dem en förkortad tur på knappt en timma runt i centrala delarna av Helsingborg och gav dem gott om möjligheter att fotografera våra sevärdheter. Och det hela gick väldigt bra. Det var ganska blåsigt men solen sken och de verkade nöjda när vi sa adjö sedan på kajkanten. 

SEN så var jag helt dränerad på energi i ett par timmar och halvlåg i en trädgårdsstol på balkongen som en säck potatis. Först framåt kl 3 på eftermiddagen kände jag att jag orkade göra något igen, så då bytte jag kläder och gick ned till vattnet och tog en långpromenad utmed stranden. Kände mig mycket piggare sen och framför allt så bestämde jag mig för att bara lata mig under söndagen.  Det var jag väl värd, för som sagt, det är tröttsamt att aldrig riktigt kunna slappna av bland andra… 

Detta är en av mina svagheter, att inte våga vara mig själv till 100 % med alla människor jag möter. Det är en konst att spela en annan person, men man vill ju bli accepterad för den man är, dock så har jag inte kommit så långt i min utveckling att jag kan och vågar lägga den spelade rollen åt sidan, för det är en sån besvikelse när man möter det motsatta.

Nu ska jag lägga mig och fundera på hur man gör för att undvika spela en roll bland andra.

Tjilimg! 

Annonser

Stulna stunder

Idag hade jag tänkt att posta något jag skrivit om återhämtning och vila. Och bristen på detta i livet. Iallafall i mitt liv som springer fram med 200 km/timmen konstant.

Istället bestämde jag mig för att lägga det åt sidan och stanna upp och njuta av livet en stund. Den senaste veckan har varit packad med grejer som ska fixas varje dag. Jag somnar utmattad och grinig. Att jag var ledig på Nationaldagen och helgen därefter gjorde ingen skillnad för jag fick inte mycket tid till vila ändå, förutom de 3 timmar jag låg och solade på bryggorna på Nationaldagen. Eller rättare sagt tog mig inte tid till det. När kroppen sa ifrån så fortsatte jag pressa den att stå upp, fortsätta röra sig framåt. Det är så jag gör.

Idag hade jag inga planer efter jobbet och vädret skulle ligga på sol och +22 fina grader, så spontamt bestämde jag mig för att cykla ned om hamnen på väg hem från jobbet. Det satt folk ute på uteserveringarna och njöt utav solen. En härligt varm sol som brände på mina armar och genom tyget på byxbenen. En sval vind drog förbi när jag i långsam mak rullade över stenbeläggningen med cykeln. Jag tittade på båtar och på människorna som satt i och fortsatte rulla. Jag sneglade upp mot vägen som leder uppför kullen och hem. I bakhuvudet bankade påminnelsen att jag borde dra mig hem och mata katterna.

Istället valde jag att fortsätta rulla vidare mot bryggorna vid Gröningen. Bryggorna som verkar vara en stor bit av Helsingborgs själ, och min själ med för den delen. Jag kliver av cykeln mitt bland alla som flanerar på strandpromenaden. Det känns som sommar, folk är semesterklädda, barn skuttar förbi med en boll som de kastar mellan sig och hundar sniffar glatt på varandra. Trädäcket är delvis fullt av soldyrkande människor som på sina handdukar lapar eftermiddagssol. Jag ställer mig där i början utav trädäcket och tittar utöver havet ett par minuter. Det hade känts så skönt att bara kunna sätta sig ned och koppla av en liten stund, tänker jag för mig själv.

Inom mig pockar påminnelsen på nytt på. Du borde gå hem och mata katterna och äta själv innan ditt socker sjunker ännu mer och du blir ännu tröttare. 

Bara några minuter… Tänker jag för mig själv och ser mig omkrimg. Folk är avslappnade och njuter av det fina vädret. Det vill jag också göra. Jag ser på det blå havet igen och kisar upp mot solen.

Bara några minuter, tänker jag igen och skjuter bort skuldkänslorna medan jag lutar cykeln mot det vita betongblocket. Därefter sätter jag ned min ryggsäck på träplankorna och sätter mig ned i solen. Jag sitter i flera minuter och förundras över det ofattbara, att jag faktiskt sitter vid havet och kopplar av efter jobbet. Jag är inte bortskämd med vare sig det ena eller det andra.

 

DB651975-9A80-4F48-B4D0-63B3312A7001
My own little slice of heaven.

 

Solen värmer väldigt gott, så jag sträcker ut benen i de mörkblå capri-byxorna, plockar av mina loafers och de små halvsockarna. Sen blundar jag och struntar i att jag borde cykla hem. Istället njuter jag av den stunds vila och återhämtning jag får där i solen.

Den enda plats jag riktigt kan koppla av på.

 

(30 minuters till avkoppling stal jag till mig idag. Jag stannade upp för ett ögonblick och njöt av livet och tillät mig själv att bara vara.  Vad har du gjort för dIg själv den här veckan?) 

Flytt !!!

Jag står mitt i en flytt.

I går kom den dag jag väntat på i flera veckor, ja faktiskt i flera år. Dagen då jag skulle få nycklarna till nästa lägenhet i handen. I 9 år har jag väntat på denna flytt. Ända sedan andra veckan efter att jag flyttat ned hit till Helsingborg efter en hjärtekrossande separation från min dåvarande sambo. Min flytt ned till mitt älskade Skåne blev inte vad jag trott när jag klev innanför tröskeln till min nuvarande lägenhet och upptäckte att det låg ett tunt rökdis i lägenheten precis som inne på en pub förr i tiden, de utdragbara lådorna i garderoberna rasade bara jag tittade på dem och inbrotten i källaren avlöste varandra. Snart upptäckte jag att cigarett-röken kom från grannen under som bollmar inomhus utan en tanke på andra, garderoberna fick jag bara acceptera, och allt det lilla jag hade kvar i bohag efter separationen fick jag förvara uppe i lägenheten. Tårarna jag grät under de nästkommande 6 månaderna var inte bara över alla krossade drömmar, ett missfall, saknaden av min sambo utan också över alla brister min nya lägenhet uppvisade. De första två åren var hemska här, jag vantrivdes så otroligt mycket, och ändå anpassar jag mig så lätt till nya miljöer. Men den här lägenheten grävde ett stort hål av sorg inombords. Jag har gått på så otroligt många lägenhetsvisningar sedan dess för att få rätsida på min boendesituation. Med tiden har jag bott in mig i lägenheten och den har kommit att kännas som ett hem när jag fokuserade på de bra sakerna som ex att kvarteret är så otroligt grönt, fåglarna flockas i kvarteret, jag har nära till jobbet och att den rymliga klädkammaren kunde funka som en walk-in-closet så behövde jag inte använda garderoberna så mycket. Men under tiden fick jag och en stödkatt astma pga grannens innerökning,. Han kunde vi hitta ett nytt hem till, medans jag själv har fått öka i dos på astmamedicinen för att överleva situationen i lägenheten tills jag hittar en bättre lägenhet.

9 år tog det att hitta en bra välplanerad lägenhet med rätt hyra, i ett av mina önskeområden. 9 år tog det också för att samla ihop tillräckligt med poäng hos det kommunala hyresbolaget för att få lägenheten i ett av stadens mest attraktiva områden. Det var väldigt många 1000 poäng som den lägenheten slukade. Men det är värt det.  Jag längtar tills den dag jag kan andas som vanligt igen, utan trycket och tätheten i lungorna när jag drar ett djupt andetag. Jag längtar tills den dag jag kliver innanför dörren hemma och nikotinet inte följer mig från rum till rum, när luften hemma är fräsch och när det kan gå en vinter utan att man konstant måste ha korsdrag inomhus. Jag kommer sakna grönskan utanför mina fönster, de sagolikt vackra soluppgångarna jag bevittnar från mitt köksfönster om mornarna, mitt stora renoverade badrum, mitt rymliga sovrum med klädkammaren vägg i vägg och det mysiga vardagsrummet med fönster i två riktningar. 

Men nu är det dags för en ny fas i mitt liv.

IMG_20190427_171723
Lisa undrar om vi inte ska flytta nu. 😍😹

Och om 2 veckor går flyttlasset, äntligen! 

Jag tror att min omgivning också tänker; ÄNTLIGEN!

Precis som med allt annat jag går upp i och ser fram emot så har min iver och glädje över att äntligen kunma flytta till större, skvätt över åt alla håll sedan jag skrev på kontraktet. Verkligen alla i min omgivning har fått ta del av mina flyttplaner, hahaha. 

Rätt typiskt för mig när jag SUPEREXCITED över något. En del kan hålla tillbaka på sina känslor, men inte jag.

Det som gör mig så exalterad över flytten är att jag får 101 kvm att röra mig på mot dagens 66 kvm, att jag och katterna inte behöver vara i vägen för varandra precis hela tiden, att jag får ett extra rum som jag kan dra mig undan till för att få skriva i fred eller släktforska i lugn och ro utan att en katt står och skriker mig i örat. Jo, min nya lägenhet uppvisar små brister med. Men dessa ska jag kunna leva med då de mest inbegriper tråkiga tapeter och oldfashioned garderobs- och köksstommar, dvs platsbyggda saker från 60-talet (jag vill helst ta till släggan och riva ut dem, men förhoppningsvis så försvinner stommarna i den husrenovering som kommer starta om något år, tapeterna kommer i allafall att bytas då) . Förhoppningsvis upptäcker jag inget värre än detta när jag har flyttat in.

Iallafall så flyttar vi till ett av stans mest fina områden, med mängder av sekelskifteshus, historia som går tillbaka till 1700-talet och med bara 10 minuters promenad ned till havet så uppfylls äntligen en av mina största drömmar – att bo nära havet.

Kommer man från betongförorterna i Stockholm, så är det nämligen lyx att bo nära havet. Och det kommer bli många promenader utmed stranden om kvällarna och helgmornarna nu. YAY!!

 

 

After Work och helgaktiviteter

 

Igår fredag gick Sveriges största After Work event av stapeln här på Helsingborg Arena. Att säga att jag var hypad för detta event är lite av en underdrift. Jag älskar när det händer saker, speciellt när det finns musik, vilket det gjorde igår kväll.

Eventet höll på mellan klockan 17 och 22, och vi i princip dansande hela tiden, vilket de tre gigantiska blåsorna under främre delen av min höger fot är ett bevis på. Vi passade samtidigt på att ta avsked av en kollega som jobbade sin dag så sista det var stundtals lite vemodigt men jag hade otroligt kul och hoppas att man anordnar ett liknande event snart igen här i stan. 

Det enda som inte riktigt var min grej var maten man kunde köpa där: kokt korv och chili sin carne. Så det blev mer dricka för att fylla den tomma magen.

 

 

Idag vaknade jag upp till värkande ryggslut. (dansa i högklackat är aldrig optimalt för ryggen). Blåsorna under foten brände finfint. Regnet öste ned. Toppen när man har en visning av min underbara stad Helsingborg på schemat.

En av de saker jag engagerar mig i på fritiden är att vara en ”Visit Helsingborg Greeter” Att vara en Greeter innebär att man visar runt besökare i vår stad, tar dem bortom de vanligaste ställen turister besöker och visar dem våra favoritcafeer, historiskt betydelsefulla byggnader eller bara vackra parker och byggnader. Vi är en modest grupp personer i blandad ålder och med blandade intreessen, men vi har alla en sak  och det är att vi ÄLSKAR HELSINGBORG. Jag älskar verkligen Helsingborg, och är så otroligt stolt över att bo här. Jag är visserligen inte född här, men efter mina 9 år i stan så känner jag mig mer som Helsingborgare än vad jag någonsin känt mig som Stockholmare. Är inte det lustigt? 

Nåväl, jag älskar iallafall att visa upp Helsingborg och hjälpa besökare hitta till olika ställen. Idag hade jag en grupp om 3 danskar som ville uppleva staden som de oftast bara kört igenom och aldrig gått till fots i.  Första stoppet blev St Maria Kyrka som på den tiden när Helsingborg var danskt, var Danmarks största stadskyrka. Därefter gick vi vidare till Jacob Hansens hus, ett imponerande korsvirkeshus från 1641, som är stadens äldsta hus.

Efter ett snabbt stopp vid Sveriges äldsta gågata Kullagatan visade jag dem vårt 120 åriga rådhus där jag tog chansen att slå ett slag för den guidning som kommer hållas i rådhuset den 25 maj. (bilden nedan är inte tagen idag, utan en vacker sommardag)

86A6F012-05A6-4171-92DE-9CF01DD39FA3

Sen blev det obligatoriska stoppet vid KÄRNAN, vårt försvarstorn som byggdes när Helsingborg var danskt, och är den enda resten från det slott som kungen Erik Menved lät uppföra under 1310-talet. Vi stod ett slag och beundrade utsikten från Terrasstrapporna.  

1DF81537-9669-4A8B-8732-4D42052B68F9(fotot taget en under en sommardag 2017)

Efter att ha visat dem de mer uppenbara turistmålen så tog jag dem med till den charmiga stadsdelen Tågaborg där vräkiga 100-åriga patriciervillor samsas med nyare bebyggelse. Hela promenaden avslutades nere i stadsdelen Norra Hamnen som uppfördes i början på 2000-talet. Allt som allt var vi ute och gick i 2 1/2 timmar och regnet höll, hör och häpna, upp hela tiden.  Jag tror alla var ganska nöjda, jag fick till och med en söt liten present som tack av dem när vi skiljdes åt.

Min kropp har sannerligen fått den motion den behöver denna veckan, så ikväll tänker jag äta ett lass Ben & Jerrys glass till efterrätt medan jag kollar på mina favoritserie ”Blindspot” .