Spontanitet vs Rutiner

Spontanitet är tveeggat svärd när man har ADHD.

Det finns inget som är så svårt att förklara för personer utan NPF, som just ordet SPONTANITET vs RUTINER och hur detta fungerar för oss med ADHD/ADD. 

Att oförutsedda saker sker i vårt liv är nästan nödvändigt för att vi ska hålla oss vakna, alerta och intresserade av vår omgivning. När allt går på rutin, och man dag efter dag följer samma script så blir iallafall jag likgiltig, rastlös, uttråkad, börjar klättra på väggarna för att till slut hamna i en slags nedåtgående negativ spiral. Allt på grund av att jag är understimulerad. Mina dopamin-nivåer har då sjunkit så långt ned att jag knappt ens orkar intressera mig för att laga middag, vilket i sig är väldigt viktigt för att mina dopamin-nivåer ska komma i balans igen. I bästa fall kan då en ny fantastisk tv-serie kicka igång mig igen. Om inte så gör jag något impulsivt, bara för att vakna till liv igen. Och så funkar många av oss. När vi börjar gå på tomgång, så plötsligt får man en ide om att dra till Köpenhamn och gå på klubb kl 11 på en fredagskväll. Många galna idéer har nog uppstått pga tristess för oss med ADHD. 

Den andra kontrahenten i detta beteende är rutinerna. Rutinerna behövs för att mitt liv ska hållas ihop, så att jag kommer ihåg att ex böja ögonfransarna innan jag går till jobbet, ta min medicin och packa ned lunchlådan i ryggsäcken. Frångår jag min rutin och följer en impuls så blir hela dagen upp och ned. Så när jag fortfarande hade sambo och han spontant sa : Kan vi inte gå ut och käka ikväll? Så var jag tvungen att mentalt kolla i kalendern, mitt horoskop, hur solen står, om det regnar eller inte. Iallafall kändes det så. För i min hjärna blir det ren härdsmälta. Kaoset bryter ut i samma sekund som något spontant ska ske. Ursäkt på ursäkt poppar upp medan jag snabbt försöker komma på en bra vit lögn. Till slut klämde jag ur mig : Jag är jättetrött. Jag orkar inte gå ut. 

Jag har faktiskt tackat nej till att göra spontana grejer fler gånger än jag kan komma ihåg.  Och det är jättetråkigt att det ska vara så. Det är inte så att jag har det mycket bättre där jag är …. 

Men min skalle klarar inte när någon annan initerar till en spontan aktivitet. För då bryts min vardagslunk och de dagliga rutinerna. Oförutsedda saker är jag urkass på att hantera, och dessa triggar igång en mindre ångest varje gång. Jag försöker ibland  nå att kapa reaktionen precis när den börjar uppstå men den hinner ändå stressa upp mig så att jag säger nej av bara farten. 

Samtidigt så är det risk för att rutinerna och vardagslivet dödar mig långsamt. Hela den här tvätta, jobba, handla, byta på kattlådorna-grejen får inte mig att blomstra, utan tvärtom vittra ihop. Och bland, men bara ibland så känner jag en stark impuls att packa ihop allt jag äger och flytta utomlands igen. Skaffa nya rutiner och ny vardag för det skulle trigga dopaminet i mig och jag skulle börja blomstra igen. (Och mitt liv skulle bli skoj igen.) 

Så det är en svår balans för att få det att fungera någonlunda bra i vardagen. Jag är nog 75% rutiner och 25% spontanitet/impulsivitet. Det känns dock som att jag med åren har jag blivit bättre på att köra över mitt automatiska beteende för att försöka vara lite mer som andra som är mer spontana. Man blir ju lite roligare att umgås med om inte annat.  Men då när jag försöker bryta rutiner och istället spontant ändrar något litet i mitt vardagsliv, så blir lite fel ibland, precis som det blev häromkvällen. 

Häromdagen bestämde jag spontant att jag ska laga köttfärsbiffar till middag på kvällen . Köttfärsen köpte jag i helgen och den väntade bara på att tillagas. Jag hade inte bestämt vad jag skulle göra med den så köttfärsbiffar passade perfekt. Eftersom jag gör de godast köttfärsbiffarna med havregryn i, så såg jag genast fram emot middagen, vilket jag inte gjort på bra många månader. 

På kvällen när jag står i köket och håller på att blanda köttfärssmeten så ser jag att jag inte har plockat fram ett ägg som jag behöver för att binda ihop smeten. Går mot kylskåpet.  Men då slår det mig att det inte finns några ägg. Precis som det inte gjorde när jag skulle laga pannkakor för två veckor sedan och hade nästan hela smeten klar när jag insåg att jag inte hade några ägg hemma. De där jävla äggen som jag alltid missar! Gissa om jag gav mig själv en mental spark över att jag inte tittat efter om jag hade ägg hemma redan på morgonen. Jag borde ha lärt mig vid detta laget att spontaniteten inte funkar att ta till när det handlar om matlagning, men eftersom jag helt saknar förmågan att hålla mig till uppgjorda matscheman och inköpslistor eftersom livet blir för inrutat och tråkigt när jag gör det, så vet jag aldrig vad jag ska laga från dag till dag, utan bestämer detta någon dag innan. Så ovanstående situation är en klassiker vad gäller mig.  Jag får nästan alltid springa ned till WILLYS mitt i matlagningen för att kompletteringshandla. Självklart borde jag skriva listor inför när jag går och handlar, som jag som vuxen borde förstå att man ska göra, men… 

 då finns det inget utrymme för spontanitet.

Och spontanitet gör livet roligare och ger en större frihet. 

 

7F6AF81B-B0D6-4AF3-A0AF-DE8E8030D2E7

 

 

 

2 reaktioner på ”Spontanitet vs Rutiner

  1. Anna

    Precis så här när det gäller rutiner och spontanitet är min dotter. Hela dagen blir förstörd om det händer något som frångår hennes rutiner. Men jag tror inte hon är medveten om det själv än. Jag tror inte hon tänker på varför det faktiskt blir upp och ner för henne nästan varje dag. I skolan har de svårt att förstå henne, hon har ADHD men vänder sin hyperaktivitet inåt, hon studsar inte omkring och babblar hur som helst, stör, får utbrott eller så. Hon kämpar för att inte visa det, hon lägger band på sig för att vara ordentlig och inte synas, inte störa eller prata fast att kroppen och sinnet skriker efter att få göra det. Hon hatar när hon syns. Jag är ju zumba instruktör och syns överallt. När jag är och kör uppvisningar, eller deltar i något jippo så skickar folk filmsnuttar till henne, kolla din mamma är här. De tycker det är roligt och fuskigt att hon har en sån mamma men för henne blir det pinsamt. Men just skolan har svårt att se att hon kämpar. De fattar inte varför hon drabbas av ångest varje dag, de fattar inte att förbereda henne för förändring. Hon är heller inte så spontan, för precis som hos dig så har hon kanske inte förberett för det spontan speciellt bra. Kommer någon och säger till henne, vi sticker och badar nu! D blir det ett NEEEJJ, det funkar inte, usch nu får jag ångest, hur ska vi göra då, vad ska jag ha med mig och hur länge ska vi vara där??? Hon har oxå sagt nej till många saker för att hon inte varit förberedd, de har inte varit planerade. Och jag tror definitivt att det skulle gå som för dig om hon kom på att hon ska baka eller laga någon rätt mitt i allt. Man startar men man kollar inte att allt finns hemma. Men nu vet jag hur jag ska ställa frågan kring hennes ångest, vad blev annorlunda idag? 🙂

    Tack för en super bra blogg ❤

    Gillad av 1 person

  2. Det låterr som att din dotter har ett väldigt bra stöd i dig. Med tiden hittar man ju olika strategier för att komma runt ångesten, precis som med allt annat. Det gäller bara att se vad som utlöser olika saker. Ibland handlar det om att man själv måste ändra tankesätt, för ibland är det man själv som skapar den där ångesten.
    Zumba älskar jag, det ger så myclet energi och positiv självkänsla. Vad roligt det måste vara att Zumba instruktör ☺️

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s